söndag 1 september 2019

Söndag vecka 7

Nu var det superlänge sedan jag uppdaterade. Och det är så mycket som har hänt.
Nu är det nämligen ingen av våra bebisar som letar hem längre. Alla har ett nytt som väntar på dom.

Jag hade tänkt uppdatera tidigare i veckan, men först fick vi ju besök av Zeds nya familj.
Sen har minsta människan i familjen fyllt fem år, så det har liksom varit ännu mer full rulle här än vanligt. För full rulle är det verkligen varje dag här i stugan nu.
Wow som bebisarna växer. Och vad dom har utvecklats. Ibland tittar jag tillbaka på bilder från några veckor sedan och man slås av förvåning att dom faktiskt alldeles nyss var så små att man knappt kan tro att det är dom.

Zed kommer i alla fall att flytta till Umeå. Till ett supermysigt par. Dom har dessutom en liten ragdoll kille hemma som Zed kommer att få leka med hela dagarna. Och eftersom att det inte kommer att skiljas så himla mycket i åldern mellan dom grabbarna så tror jag att dom kommer att ha himla kul ihop när dom väl lär känna varandra ordentligt. Jag kommer ju ihåg hur mycket Savannah och Samson rejsade runt här i huset första halvåret och lekte med varandra.
Alltid skönt att veta att dom har varandra de gånger man måste vara hemifrån längre stunder. Då har dom ju i alla fall varandra som sällskap.



Zion lilla gullrumpan han hamnar längst ifrån oss av alla bebisarna. Han flyttar till Sundsvall, Vi har inte haft möjlighet att träffa hans familj i verkliga livet på grund av att Sverige trots allt kan vara ett väldigt avlångt land. Men däremot så har vi haft kontakt i flera veckor, både i skrift och telefon. Så det känns ändå bra. Man har ändå hunnit ha så mycket kontakt att man fått en rätt klar bild av varandra ändå tror jag. Man måste ju nästan lita på varandra ännu mer när man inte kan träffas på riktigt. Köparen ska ju få känslan att man litar på att katterna faktiskt växer upp i ett rent och fräscht hem med lek och kärlek och att dom tas om hand ordentligt. Ska man dessutom skicka en handpenning så är det ju ännu viktigare att man känner att man inte blir lurad. Så på sätt och vis är det ju kanske till och med läskigare för köparen. Men, som sagt. Jag tror att jag törs tala för oss båda när jag säger att det känns rätt. Zion kommer att få det fint....den lilla sörlänningen som han blir.

Nu har vi inga mer katter kvar som söker nya hem. Det känns helt galet. Både en enorm glädje och lättnad. Gädje för att vi känner oss nöjda med de hem vi har valt. Lättnad för att det har gått så smidigt. Det har inte kommit hit någon som man liksom känt att "nej, gud det här känns inte alls bra" Snarare tvärtom, det har verkligen varit människor som vi har gillat väldigt skarpt. Och så klart är det ju skönt att veta att dom har hem som väntar på dom. Detta är ju för jössenamn våran första kull.
Ibland har man ju varit lite orolig, -vad gör man om man inte får en enda såld. Jag måste vara ärlig. Jag har varit lite nervös. Jag har tänkt att det kanske skulle vara jätte jätte svårt att hitta bra människor som vill köpa en katt för 11.000 av just oss. Det kan ju finnas hur många andra fina Nevor ute som helst. Kanske finns många andra jätte erfarna uppfödare med kullar som känns mycket tryggare och mer lockande än oss. Det lilla nyfödda katteriet.

Men uppenbarligen så fick vi ändå fler intresserade än vad vi hade antal katter och erbjuda.
Och jag är inte bara väldigt glad och tacksam för de hem och de människor vi valde denna gång.
Jag är minst lika glad och tacksam för alla er andra som har skrivit, berättat om er själva, tyckt att våra bebisar är fina. Alla ni har också varit otroligt fina och känts som bra människor. Jag har många gånger önskat att vi hade haft fler katter så att vi inte hade behövt välja bort någon.
Det har varit helt overkligt hur många det är som faktiskt har skrivit. Det hade jag aldrig ens vågat drömma om.

Nu är det bara en månad kvar med dessa små för oss. Och eftersom att alla redan har ett hem efter den här tiden så kommer vi försöka att bara njuta av den sista tiden vi får tillbringa med dessa små liv. På tisdag blir första veterinärbesöket för dom. Vaccination nummer 1. Det kommer bli spännande och jag är nästan lite nervös. Kommer dom att bli helt traumatiserade av bilresan och sprutan, eller kommer dom att vara modiga och tuffa.

Så spännande 😊 Samma dag som dom blir åtta hela veckor.
En tanke slog mig faktiskt idag. Tänk att förr levererade man katter redan vid åtta veckor. Det är ju helt galet. Våra kissar har ju en fantastisk mamma som fortfarande lär dom en massa nya saker varje dag. Hon demonstrerar hur man klöser på klösträd. Hon samlar ihop alla och tvättar och kurrar. Hon diar lite ibland, men väldigt korta stunder. Kanske mest för myset. Men hon har inte börjat stöta bort dom, så hade vi tex levererat våra katter på tisdag så hade hon ju inte ens hunnit sluta dia dom självvalt.


Men nu börjar det nog vara hög tid snart att sluta för det börjar vara trångt om saligheten
😂

Nej, nu måste jag gå och göra något vettigt. Utfodra människobarna till exempel.
Kram från oss på Karlesia´s

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vår älskade lilla krigare Rip Wheeler! Han föddes sist i kullen. Och när han kom ut så var han i princip död. Han var kritvit, totalt lealö...